Att bli missad,bortlömd förmiskad. att kallas lat, slarvig,  tjurig vare dag i flera år är tufft. Att inte klara av skolan att får dåliga betyg och det enda lärare säger till en är "skärp dig". Det gör ont. att ingen såg, att ingen förstod att någonting var fel. speciellt mina lärare. När jag gick mitt andra år på gymnasiet gick skolan bara utför för mig började skolka och få ig i en massa ämnen, idag har jag 10 ämnen som jag inte klarat. Inte ens då var det nån som reagera. (min föräldar fick inte veta någonting förän efteråt). Det sjukaste var att jag sökt hjälp, flera gånger hos läkar sjukgymnaster och dyl för att jag alltid var så trött och svårt att koncentrera mig. Men alla sa att "det var ingenting fel på mig". Jag fick ingen hjälp.Inte ens dom gånger mina föräldrar ringde till min läkare och påpekade att jag inte sov, fick jag någon hjälp och det dröjde länge innan mamma och pappa förstod att jag hade ADD (Eller adhd, det visst ju vi inte då)

Jag vart lämnad jag fick känna att jag inte var värt någonting att mina problem inte var riktiga problem. Jag spelade en charader i flera år. När jag slutligen fick hjälp och min diagnos ADD, så hade jag stor lust att söka upp alla som skitigt i mig och kasta papperet i deras ansikte och visa att jag var inte värdelös! Att jag kunde, om jag bara fått hjälp. Men jag fick iaf upprätteles.

däremot kan jag fortfarande bli ledsen när jag tänker på hur mycke stress och ångest jag kunde sluppit om bara nån sett mig tidigar..

Folk frågar om dom låsta inlägggen, Och vill man ha lösenordet till dom så äre bara att lämna en mail (eller någonting liknande) så får man det :) Har llåst det för att en del människor kan vara dryga 

Går inte så bra..Är sjuk sjuk sjuk hela tiden, även om min hosta blivit bättre. Tar mig till jobbet kommer hem och dör typ av trötthet!

Annars så väntar jag på remissen för ekg så jag får börja med medicin mot ADD LÄNGTAR!!

Vi packar också för fullt nu då vi flyttar den första februari, så mycke händer just nu, kanske lite för mycke ibland!

Livet snurrar på, Jobbet går super bra! trivs som bara den, känner också att det var precis det jag behövde!

Annarsär jag mest bara sjuk och trött hela tiden..Jag längtar så mycke efter att bli frisk, på alla sätt. 

(min bäbis hund satt och slicka mig på händer under hela tiden jag skrev, tur han gör mig lycklig iaf)

Livet snurrar på jag jobbar, är sjuk och sover. Går ner i vikt gör jag också :O mycke lättare än jag trodde det skulle vara, anatar att jag bara var tvungen komma till ett stopp för att det skulle gå..

Igår var faktiskt en bra dag. eller kanske ska säga okej. D åkte för att ta hand om sin mamma som operat axeln (hon bor 10 mil ut i skogen). Jag jobbad min första "riktiga" arbetsdag, dom andrar dagarna var ju bara inskolning.

Dock fick jag jobba en 8 timmars dag istället för 5 som jag ska jobba annars pga  förskolan är stäng idag. Jag kan säga direkt att jag inte har orken för så långa dagar orkade ingenting efter jag kom hem och vart grinfärdig fastän jag inte hade ångest eller nåt.  Imorn ska jag till min psykolog och prat om jag kanske kan få ändra en del mediciner.

Vintern är inte min årstid! Nä visst kan det var mysigt ett tag när den första snö lagt sig och man har hunnit åka skidor och skoter. Men sen. Det är mörkt och kallt jag blir deppig och får så himmla mycke mer värk när det är kallt ute!

Ändå är den här vintern mycket mycket mildar än förra (än så länge). Då hade vi mellan minus 20-30, nu är det iaf bara -10-12 grader ute. MEn jag längtar till sommaren